21 juni 2016

En jobbenkät snodd från den och den och den


Vad ville du bli när du var liten?
Reseledare (pga älskade alla reseledare på resorterna vi var på, de verkade ha så ROLIGT och var så BALLA) eller växeltelefonist på min pappas jobb. Det sista är värt att tänka en sekund extra på, pga extremt sorgligt såhär i retrospekt. Pappa var alltså VD, jag brukade hälsa på där ibland och älskade varje sekund av de där besöken. Det fanns möten, det fanns olika tavlor man kunde rita på, det fanns ett rökrum (hah!), det fanns ett jättestort lager, det fanns kontor. Och det fanns män. Överallt på översta våningen (nedre våningarna var en storgrossist) satt alltså olika män, i olika kontor. Min pappa var en av dessa. Så där satt jag, hans äldsta dotter, typ sju år, och drömde om det yrke jag fann mest tillgängligt i fantasin: växeltelefonist! För de var ju tjejer! Jag brukade öva på min allra lenaste stämma och säga "Välkommen till Heden & Franke, vad kan jag hjälpa till med? Ett ögonblick så ska jag koppla fram dig". Patetiskt. Vill skrika rakt ut i frustration över att detta var ett drömyrke när jag var liten.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
Otroligt oklart, hade fullt upp med att rida och supa och jaga killar på den tiden som jag minns det? Men någonstans i gymnasiet började det gå upp för mig att jag kunde skriva, fick några stipendier, och där tror jag att en tanke planterades om att jag kanske borde syssla med det. Kanske som journalist?

Gick du någon nishad gymnasielinje?
Haha, ja! Estetiskt program med inriktning mot... tadaaaaa... teater! Nittiotalets största självbedrägeri. Trodde jag hade talang för teater där ett tag, kanske skulle jag bli såpaskådis rent av? Obs: det hade jag inte. Det skulle jag inte. Även om jag en gång var med som statist i Skilda Världar eller vad den nu hette, den där serien som spelades in i Hallstahammar? Det var för övrigt en helt okej utbildning jag gick, om vi bortser från min icke-talang för teater alltså. Många ämnen hanns med. Men ett felval, helt klart. Om jag åtminstone vågat satsa på musik?

Vad hade du för betyg?
VG och MVG. Troligen inte helt frånkopplat det faktum att min pappa blev sjuk och dog i trean och att lärarna nog tyckte ganska synd om mig. Samt att jag tävlade ("tävlade") mot esteter, eheheeeee.

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?
Svenska var bäst, enklast, roligast. Matte var jag ofrivilligt bra på trots att jag hela tiden försökte intala mig själv att jag inte var matematiskt lagd (försökte ju intala mig att jag var ESTET hallå! höger hjärnhalva! ingen tråkig matteperson!). Jag var verkligen inte bra på spanska.

Utbildade du dig efter gymnasiet?
Ptjaaaa. Jag läste engelska i London ett halvår efter studenten. Sedan lite olika strökurser i Uppsala. Sedan ett program i Gävle som hette Kultur och Kommunikation där jag tog min examen i Medie- och kommunikationsvetenskap. Sedan fyllde jag på med lite genusvetenskap i Stockholm också. Och lite skriva. Plus två kurser på Poppius journalistskola.

Vilket var ditt allra första jobb?
Räknas otaliga och otroligt slitsamma höskördar hemma på gården utanför Sala där jag bodde under högstadiet och delar av gymnasiet? Med betalning för cirka 7 dagars hårt jobb: en festivalbiljett? Okej, inte det. Då var det ett stuteri där jag ägnade dagarna åt att mocka hästbajs. Sommaren efter det en klädbutik i Sala. Sommaren efter det ett café.

Vad har du mer haft för yrken?
Då ska vi se. Vad har jag inte haft för yrken? Jo, jag har INTE jobbat inom vården och - med rätta - inte så mycket inom restaurang och servering (även om jag spenderade ett halvår på en vinbar i London men det kan mer ses som ett uppehälle och kompishäng snarare än en profession). Jag har stått på pocket shop i Götgatsbacken under ett par år samtidigt som jag pluggade. Jag har jobbat på Nöjesguiden, skrivit grejer för lite olika tidningar, jobbat på pressavdelningen för världens största konsertarrangör, jobbat som informatör på bokförlag, försökt mig på att frilansa som projektledare, jobbat på Lunarstorm, hmm okej sen kommer jag inte på några fler yrken. Jag har aldrig varit modell om vi säger så.

När hamnade du i den banan du är i idag?
Jag tror att jag hamnade där jag är idag eftersom jag är en jäkel på att skriva målgruppsanpassade texter, byta tonalitet som en annan kameleon och är helt sjukt snabb och proffsig när det kommer till det skrivna ordet. Kanske inte så lätt att tro när en läser den här bloggen, fylld med autocorrect och konstiga formateringar, men så är det. Jag är svinbra skribent. Och jag har kämpat med att hamna på mer "innehållsidan" på de företag jag jobbat (läs: på redaktionen på bokförlaget snarare än informationsavdelningen, till exempel) men det har liksom aldrig blivit så. Jag verkar platsa ganska bra på kommunikationsavdelningar och det kan man (läs: jag) tycka vad man (läs: jag) om. Men så verkar det vara.

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?
Jag vet fortfarande inte vilken väg jag är på och om den är rätt. Det tycker jag känns helt okej, livet är (förhoppningsvis) långt. Jag kanske ändrar mig snart, eller aldrig, men så länge det känns roligare att gå till jobbet än att vara hemma dagarna i ända tycker jag det är gott nog. Plus att jag har en extremt fin arbetsplats, med fin kultur och fina kollegor, det hjälper mycket

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?
Jag är tydligen väldigt snabb när det kommer till text. Jag trodde inte det förut, men så har jag provat att jobba ihop med andra skribenter och insett att det är jag nog. Är rätt bra på klassikern "hålla många bollar i luften samtidigt" men det skyller jag på träning samt det faktum att jag uppfostrats som flicka i ett prestationsinriktat hem. Blir TOKIG på manliga kollegor utan "koll" och gör en grej av att inte alltid hålla kollen åt dem, även om det sker lite automatiskt för det mesta. En ny kollega kallade mig, när vi pratade om roller på avdelningen, för "avdelningens morsa" och jag har ännu inte helt bestämt mig för hur jag ska straffa henne för det uttalandet. Obs: skoja. Det är säkert lite sant. Men jag jobbar på att ta mindre ansvar för andras ansvarsområden. Låta saker och ting falla då och då, för att make a point till dem som tycker att det alltid går så himla bra och ba "det lööööser sig" när det i själva verket alltid löser sig för att någon (läs: en kvinna, som av en slump?) håller kollen.

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?
Jag blir ganska otrevlig och to the point när jag är stressad. Orkar inte ödsla tid på stämning och att vara mysig, blir extremt korrekt och kortfattad i tonen. Och jag är ingen proffsminglare heller, inte den bästa att välja att ta med sig på ett viktigt event där det ska knytas så många kontakter som det bara går under en viss tid. Jag är mer personen som smörjer upp redan etablerade kontakter med långa och "djupa" samtal, typ.

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?
Vetefan? Är rätt nöjd alla gånger jag håller presentationer och står på scen fast jag egentligen inte gillar det. Och är mycket nöjd med att jag är så trygg på jobbet att jag utan att tveka kan säga till om jag tycker något är skevt, tex om det lite för ofta slentriansnackas om vikt eller kropp, att jag kan ställa mig upp och säga stopp, det här är faktiskt inte okej. Mitt civilkurage är bättre med åren. Jag kan säga till om jag tycker vi är taskiga mot någon annan eller om någon hamnar utanför eller om man blandar ihop någons kompetens med dess personlighet när man pratar om den. I övrigt kommer jag inte på så mycket jag är stolt över inom jobbet, det liksom flyter på och att göra ett bra jobb känns som en hygienfaktor. 

Vad går ditt jobb ut på mest?
Formulera, paketera och marknadsföra ett sjukt brett produktutbud mot en ganska splittrad målgrupp. Värna om företagets tonalitet och vara med och driva utvecklingsprojekt inom kommunikationsavdelningen. Det, och att skriva skriva skriva skriva skriva.  

Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu? 
Psykolog. Lätt. Men jag orkar inte bli student igen, jag behöver en lön så länge jag är ensamstående mamma. Kan tänka mig att bli författare på deltid också. Men har tyvärr ingen vidare fantasi, så det är typ en historia som kan berättas och sen är det slut.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?
Jag är så orimligt ointresserad av historia, så tvinga mig inte att hålla på med det, tack.

Vad gör du om fem år?
Ingen aning. Vet inte ens vad jag ska göra på midsommar, om två dygn. Kanske är jag kvar där jag är idag, eller så är jag det inte. Förmodligen fortsätter jag inom det skrivande yrket.

Vad gör du när du är 60 år?
Hoppas att jag lever och hoppas att jag har lite mer fritid än idag? Det vore gott nog.

Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?
Växeltelefonist! Närå. Det skulle väl vara psykolog då?

3 kommentarer:

Erika sa...

Haha. Din lista var sjukt mycket roligare än min. Känner mig typ som universums torraste person nu.

Linda sa...

Ett favoritminne är när du står vid besticklådan på ditt första (?) restaurangjobb i London och lagom obrydd putsar besticken genom att ANDAS på dem. Du gick samma dag va? Puss!

Schmarro sa...

Haha WHOT, har jag gjort detta? Så sjukt. PUSS.